Att be och inte ge upp – Bönsöndagen

Jesus vill lära oss att alltid be och inte ge upp.

Jag har flera gånger fått frågan – och ställt den till mig själv – hur jag kan tro på bönens kraft när jag ser lidandet runt omkring mig, människor som inte får ut sin rätt.

Det är svårt att förstå varför de som har rätt till något ska behöva tjata. Kanske ännu svårare är det att förstå att de som redan har så mycket ska fortsätta be när så många hungrar, saknar tillgång till vård eller är djupt ensamma? Liknelsen om domaren och änkan kräver kanske att vi ska veta hur domarväsendet fungerade i Palestina på Jesu tid

Liknelser är ju till sin natur skrivna för en viss grupp av människor i en viss tid och på en viss plats. Jag tänker därför att vi inte alltid måste brottas med dem, speciellt i just det här fallet när syftet med liknelsen, det som lärjungarna inte förstod, står i textens början:

Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp.

Det är ett av Jesu favoritämnen. Han säger också: Be och du skall få.

Jag har ett rätt bra liv men jag har ibland betvivlat om jag som har så mycket ska be om mer.

Jag möter också dagligen medmänniskor som inte har ett bra liv. Medmänniskor som har det riktigt dåligt. Jag tror inte det är främmande för någon av oss som är här idag. De flesta av oss har någon gång fått känna på svår ensamhet. Och de flesta har också någon erfarenhet av missbruk, djup fattigdom eller svår sjukdom, antingen egna erfarenheter, eller från människor i vår närhet, i vår familj eller i kvarteret där vi bor.

Så vad menar Jesus när han vill att vi ska fortsätta be och tro på bönens kraft när vi ser lidandet runt omkring oss, när människor sitter på gatan och ber om mat eller när det finns ensamma som desperat ber om gemenskap?

Många av dem som har det riktigt svårt ber mer än mig och ändå fortsätter de att ha det svårt.

Varför gör inte gud något! Varför kommer inte Guds hjälpande hand ner från himlen och ställer allt till rätta? Alla dessa böner om hjälp.

I Dopet är vi kallade att bli Jesus lärjungar, att följa Jesus enkla lära.

Älska Gud över allt och dina medmänniskor som dig själv! Kanske är det vi som är bönesvaret?

Kan det vara så, att alla känslor och tankar av empati, förståelse, medkänsla och lust till att förbättra vår värld är delar av Guds bönesvar?

Att vi som Guds medarbetare både ska be och vara dem som ska vara med att ställa felen i vår värld till rätta? Att när vi undrar varför gud inte gör något så sitter Gud och sliter sitt hår och undrar varför VI inte gör något.

Vår värld har alla möjligheter att skapa rättvisa för alla och ändå gör vi inte det. Det är här vår envisa kommer in. Att inte ge upp!

Tillsammans kan vi göra skillnad och även vi, måste, precis som domaren, lyssna och använda den makt vi har. Den kärlek som vi har från gud.

Evangeliettexten avslutades med samma fråga som Abraham och Gud debatterade om: Hur många rättfärdiga finns det?

Jag tror att vi kan bli många. Det bygger på att vi lyssnar. Att vi lyssnar på de böner vi hör och att innan vi tänker att ”varför gör inte Gud eller någon annan något” kanske vi ska se om vi kan göra nåt!

Kollage av personer som möts i kyrkan: Två äldre människor som står med pannorna mot varandra i en omfamning, Ett barn som hålls upp i dopet, människor i kyrkbänkar, personer som sjunger i kör och barn som leker

Du spelar roll! Är du medlem i Svenska kyrkan? Då är du en möjliggörare! Det är du som tillsammans med andra medlemmar bildar församling och ger församlingen liv.


Dagens texter:

Gammaltestamentlig läsning
Första Moseboken kapitel 18, vers 26 – 32

Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden.” Abraham fortsatte: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?” Herren svarade: ”Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.” Ännu en gång tog Abraham till orda: ”Kanske finns där fyrtio?” Herren sade: ”Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull.” Abraham sade: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?” Herren svarade: ”Om jag finner trettio, skall jag inte göra det.” Då sade Abraham: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull.” Abraham fortsatte: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull.”

Epistel
Till de kristna i Efesos kapitel 3, vers 14 – 21

Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.

Evangelium
Evangeliet enligt Lukas kapitel 18, vers 1 – 8

Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: ”I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’” Och Herren sade: ”Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?”

Posted in Bönsöndag | Tagged , , | Leave a comment

Tuberkulos är bara ett problem

Kära vänner läs detta. Det handlar om liv! ❤

Spridda observationer

Igår fortsatte avhysningen av ett EU-migrantläger trots att både Kronofogden som fattade beslutet och rimligen också den politiker som har ansvar för hälsoområdet visste att det skulle riskera människors hälsa. Alltså, lite mer än vad alla avhysningar gör. I ett av lägren bodde nämligen en person som i förra veckan diagnosticerats med tuberkulos, en smittsam sjukdom som måste följas upp och där en ordentlig smittspårning måste göras.

Vi vet att de som bott med personen kommer att vara mycket svårare att få tag på och identifiera när lägret avhysts. Vi vet också att TBC främst smittar när många människor bor trångt på liten yta och med dålig sanitet. Alltså t ex det som händer när människor måste bryta upp och tränga ihop sig i de andra lägren. Tuberkulos är inte jättesmittsamt. Det är inte troligt att du blir smittad på tunnelbanan eller av att ta emot pengar eller annat från…

View original post 683 more words

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Påskens vittnen – andra söndagen i påsktiden

Fakta!

Texten från Johannesevangeliet är på många sätt väldigt exakt. Det är precis de där personerna som ser Jesus och det var exakt 153 fiskar i näten. Det är ingen slump att det är lika många fiskar som antalet kända länder/folk på den tiden. Det är med andra ord en symbol för att den kristna tron har plats för alla samt att nätet, och tron, håller.

Och bland de sju lärjungar som nämns i texten finns alla de med som på den tiden, när Johannesevangeliet skrevs, ansågs vara de lärjungar som spritt kristendomen till de olika länder där kyrkan fanns:

  • Petrus till Grekland, Rom och Spanien,
  • Thomas till Indien,
  • Natanael till Nordafrika och Etiopien,
  • Johannes till Syrien och dagens Turkiet;

De platser där den unga kyrkan hade församlingar när Johannesevangeliet skrevs.

Men, det är också så att det bara är män som finns med i texten.

Nu läser vi ju inte samma texter på söndagarna år efter år. De går i en treårs-cykel, så till den här söndagen, den andra i påsktiden med temat påskens vittnen har vi alltså tre olika uppsättningar texter.

Inte i en enda av dem nämns de första vittnena till påskens mirakel!
De som först möter den uppståndne Jesus, Kristus.

Nu låter det som om jag vet exakt vilka de är – Det gör jag faktiskt inte.
Det står lite olika i de olika evangelierna.

Det skiftar lite mellan om det bara var Maria från Magdala, Maria Magdalena alltså, eller om hon var med några andra, Maria, Maria Jakobs mor, en Johanna och Salome.

Bara kvinnor.
Men så, när vi ska prata om påskens vittnen är de inte med.
Ändå är det de som får uppdraget av Jesus att berätta om uppståndelsen först av alla.

I Korintierbrevet som vi lyssnade till tidigare nämns de inte överhuvudtaget.
Nej, där är det Kefas, alltså Petrus, som nämns först.
Varför är det så?

På biblisk tid är det inte så konstigt. Det var svårt att ta till sig att kvinnor skulle kunna ses som vittnen. Det var en patriarkal kultur där männen bestämde över kvinnorna. Precis som det fortfarande är i större delen av världen. Därför ansågs det märkligt att Jesus uppenbarade sig för kvinnor: Deras röster var mindre värda än männens.

Vem skulle lita på dem?

Om Jesus ville att folk skulle tro på uppståndelsen, påskens mirakel, borde han då inte ha visat sig för de mäktiga, de som räknades? Alltså män?

Jag tror att det var därför Paulus medvetet eller omedvetet missade alla Mariorna, Johanna och Salome.

Fast varför gör vi då det fortfarande?
Varför är inte ett enda av de vittnena med i dagens texter?

Jag vet inte. Annat än vi fortfarande lever kvar i bilder av att kvinnorna går till graven med blommor, börjar gråta, blir rädda och springer och berättar allt för de manliga, mer sansade lärjungarna som då får ta över.

Jamen hallå!

Jesus sa hela tiden att den värld han talade om var annorlunda!
Där skulle de som ansågs vara sist vara först, de minsta skulle bli de största och där, där skulle ingen längre vara man eller kvinna, jude eller grek.

Vi är lika och vi skulle också behandlas så.

Vi i kyrkan fastnar oftast i att påskens mirakel är uppståndelsen.
Fast det stannar inte där, det var mer!

Miraklet är också att Jesus, även i sin återkomst från döden, ställer samhällets konstiga idéer på ända och visar på vad som är det rätta och sanna sättet att leva. Tillsammans i respekt och jämlikhet.

Då, då blir de 153 fiskarna i nätet, symbolen för alla länder, att detta budskap gäller alla människor – som ett hållbart sätt att leva på.
Då blir det förståeligt!

Gör inte skillnad på människor!

Vi är alla ett – i Kristus!

Posted in Påsktiden | Tagged , , , | Leave a comment

Första söndagen i fastan

Hat, sorg, lidande. Dagens tema är prövningens stund. Det är säkert många stunder som är fyllda av prövningar men jag tror jag med säkerhet kan säga att vårt samhälle, just nu, är i en prövningens stund!

I dagens evangelietext får vi hör om hur Jesus ger sig ut i öknen, öknen den plats där enligt den tidens tro och myter demoner och onda andar bodde. Enligt texten stannade Jesus där i 40 dagar och 40 nätter. Det är lika länge som Moses var på berget Horeb och tog emot stentavlorna med budorden, det är lika länge som regnet varade när Noa befann sig arken. Fast det är bra mycket kortare än de 40 år som Israeliterna vandrade i öknen efter att de flytt från Egypten. Talet 40 är med andra ord ett viktigt tal i bibeln och symboliserar prövning och kontakt med Gud och andemakter.

Jesus blir prövad, lockad av Djävulen på en massa sätt. Djävulen vill att Jesus skall använda sin makt för egen vinning. Djävulen kommer också med ett erbjudande:

Tillbe mig så blir du konung över hela världen. Idag kanske samma erbjudande skulle lyda: Rösta på mig, så blir allt bra för dig. Resten av världen behöver du inte bry dig om!

Jesus säger nej, ganska bestämt. Och då blir han betjänad av änglar.

Jag vet inte var det var för änglar men jag har sett människor som valt kärlek före egoism och blivit betjänade av änglar.

Min mormor är en av dom. Hon bor på ett äldreboende här i stan och hon blir betjänad av Änglar.

Änglar vid namn: Aisha, Fatima, Yusuf.

Sen den fruktansvärda massakern mot Charlie Hebdos redaktion är det många som kämpar för rätten att kränka dessa änglar. För både Aisha, Fatima och Yusuf är muslimer.

Missuppfatta mig inte nu! Jag är helt för yttrandefrihet! Jag tycker att tidningar ska få skriva vad dom vill och kränka vem dom vill. Fast varför dom vill kränka min mormors änglar det fattar inte jag.

Flera av mina vänner hade sloganen: Je sui Charlie Hebdo! på sina facebooksidor, som ett stöd för yttrandefriheten.

Några av mina vänner som är poliser hade inte det. De hade:

– Je sui Ahmed!

Ahmed var en av de poliser som stod vakt utanför Charlie Hebdos redaktion. Han var också troende muslim och han dog medan han försvarade rätten till yttrandefrihet, dog för att försvara dem som mobbade honom.

Fast vad har terrormassakrer och muslimska änglar med den kristna fastan att göra?

Dagens gammaltestamentliga text handlade i korthet om hur Gud räddar den gravida slavinnan Hagar från en säker död i öknen. Barnets pappa var Abraham.

Gud säger åt Hagar att hon ska föda en son, att han ska få många ättlingar och att hon ska ge honom namnet Ismael. Det är därifrån vi har ordet Islam. Enligt texterna är Ismael profeten Muhammeds anfader.

När vår fasta inleddes i onsdags var det på dagen fyrtio dagar sen massakern mot Charlie Hebdos redaktion.

Prövningens stund är nu. Som Jesus blev lockad av djävulen blir vi lockade nu. Lockade …med att stänga gränser, kränkningar av oliktänkande, uppdelningar i vi och dom är det som ger oss trygghet och kortsiktig frihet.

Men vi har, liksom Jesus, ett val. Låt oss i Jesus efterföljd vända ryggen mot hatet och vända oss mot kärleken. Låt oss lämna öknen. Låt oss gå in i fastan med vilja att visa på att kärleken är den väg som leder till frihet!

Posted in Fastan, Påsken | Tagged , , , , | 1 Comment

Midnattsmässa – Julafton

I läsningen från gamla testamentet fick vi höra hur Jesaja berättade om en stor gåva som skulle komma och från Lukasevangeliet fick vi höra om hur den gåvan äntligen har kommit:

Jesus.

De här berättelserna handlar ju inte om nån vanlig present och är ändå ursprunget till en tradition som vi i min familj har sysslat med i dag. Att ge varandra julklappar. Till barnen är det inte så svårt att komma på vad vi ska ge. De har berättat för mig. Flera gånger.

Men när jag ska ge till min partner så blir det ofta lite svårare. Ett tag så struntade vi i att ge julklappar till varandra, vi har ju ändå gemensam ekonomi men sen kom vi på att det roliga med att ge är att komma på någonting som visar hur mycket vi tycker om varann eller överraska med nåt som den andre inte kan fixa själv.

Om det var svårt så blev det en extra utmaning att tänka ut vad vi som jobbar i den här kyrkan ska ge till alla er. Vi är ju tillsammans församlingen. Alla ni som är här i kväll är, bara genom att vara här, är just nu med i församling. Och vi som jobbar här gör ju det för att serva er.

Så vad ska vi ge:

Gudstjänsterna tror jag de flesta av känner till så det är ju inget nytt, inte heller att ni kan söka upp oss präster och diakoner när ni behöver någon att prata med, och så har vi alla våra underbara körer och konserter, alla matkassar vi delar ut eller soppluncherna och café hjärtat där alla kan få mat och fika.

På alla dessa platser finns en öppen gemenskap tillsammans med en massa andra saker vi gör som jag inte kommer ihåg just nu. Fast det här är ju inget nytt så det är ingen julklapp.

I Lukas julevangelium som vi lyssnade till ryms inte bara den fantastiska berättelsen om Jesus födelse. Där berättas också om hur en fattig familj med en kvinna som snart ska föda tvingas ut på en lång resa. För att diktaturen de levde i bestämde det.

Vår julklapp är ännu ett litet steg på vägen mot Gudsriket.

En liten del i arbetet mot en bättre värld. Vi håller på att starta upp projekt Vinternatt i Västermalms församling. Vinternatt är till för människor som lever i akut hemlöshet, människor som på grund av att de inte är svenska medborgare inte har rätt till hjälp. Fattigdom och förtryck har tvingat dom ifrån sina hem.

De är dom vi ser sittandes utanför våra matvaruaffärer och tunnelbanestationer.

Vi kommer att erbjuda någonstans att sova, varm mat, en dusch och gemenskap. Det räcker inte till alla. Men vår önskan är att i alla fall några ska slippa sova ute eller likt Jesus i ett stall utan få en plats i Härberget.

Och det är ni som sitter här som gör det här möjligt! Så God jul!

Posted in Julen | Tagged , , , | Leave a comment

En ny världsmedborgare är här

Maria, som jag tidigare har predikat om, har fött sitt barn. En ny världsmedborgare är här. Jag ber för Maria och för hennes barn. Jag ber för alla dem som stöttar och hjälper. Jag ber för alla de andra som finns på våra gator och där det bakom varje utsträckt hand döljer sig andra berättelser. Jag ber för att vi alla ska orka se dem. Se människan!

Spridda observationer

Maria har fött sitt barn. När jag tagit en liten paus och kommer tillbaka till förlossningsarbetet, slår det mig hur vackert detta är. Alla i rummet är så vackra. Det är en nästan helig stämning. Vi är alla närvarande. Just nu, innan barnet är ute.

Det som skaver, skillnaderna, finns inte där. Ändå är detta inte en vanlig förlossningsberättelse utan en berättelse om svek, fattigdom och om klyftor som faktiskt inte borde finnas och som många säkert skulle vilja veta mer om, om de bara visste det jag vet nu. Skillnaden ligger inte i hur vi blöder, skriker och föds. Det har vi gemensamt och mitt i allt det här blir det också tydligt för mig. Hur lika vi är! Vi människor! Om bara världen vi skapar kunde återspegla det!

Det är hennes femte barn. Bara där skulle det vara lite ovanligt i Sverige idag. Mannen hon är gravid…

View original post 1,071 more words

Posted in Tankar | Tagged , , | Leave a comment

Medmänniskan – 13e söndagen efter trefaldighet

Förbjud tiggeri och tiggare, för då finns det inte!

Jeremia blev kastad i brunnen för att han påminde stadens invånare om saker de inte ville höra. Om en sanning de inte ville höra, se eller påminnas om. Därför slängdes han i brunnen så att de inte skulle se honom. Så att de skulle kunna låtsas att sanningen var en annan.

På ett torg i en av Stockholms förorter sitter en kvinna och tigger, en bland många. Jag känner hennes berättelse just för att en medmänniska, lyssnade på hennes sanning. Försöker dra upp henne ur brunnen.

Hon kallar sig för Maria, mest för att hennes eget namn är svårt att uttala för de flesta svenskar och att ett namn som en känner igen, ett namn som vi kan identifiera oss med gör att hon får mer pengar.

Hennes man sitter i rumänskt fängelse. För att försörja sina tre barn lämnade hon hemmet för att tigga i de rikare delarna av Europa. Hennes tre barn bor hos andra och de svälter.

På vägen blev hon, hur ska jag säga, ofrivilligt gravid.

På krokiga vägar kom hon till Sverige. Det är 2014 och en 25-årig gravid, höggravid kvinna sitter på ett torg i Stockholm och tigger. Hon ler glatt mot alla som kommer förbi, ett affärsmässigt leende, framtvingat av hunger och lidande. För ler hon inte får hon inga pengar.

Maria har lite tur. En av dem som regelbundet ger henne pengar, Emma, börjar prata med henne. Hon läste franska i högstadiet och det visar sig att franskan och rumänska har en del gemensamma ord men annars blir det mest teckenspråk. Hon köper mat och tar med sig sina gamla mammakläder till Maria. Maria berättar hur hon längtar efter sina barn och att så fort hon fött och kan resa igen vill hon bara hem.

Emma beskriver hur olika blickarna är från folk runtomkring, de som passerar på väg till tunnelbana och konsum är. De flesta ser på Maria med något medlidsamt och verkar glada när de ser Emma, som uppenbart inte i samma situation, sitta och prata med henne. Men så är de de andra. De som gör helt klart att de inte tycker att någon borde prata med Maria och antagligen att hon inte ens borde vara här. De som vill slänga henne i en ännu djupare brunn.

Under ett av deras samtal frågar Maria om Emma vill ta hand om barnet när det är fött, om hon vill adoptera det?

Det här är en historia vi känner till. I bibeln är det historien om Moses i vassen. En mamma som inte ser nån annan utväg än att ge bort sitt barn för att de ska ha en chans. Fast det ska inte ske här, inte i Sverige. Det är 2014 och en mamma är så desperat att hon ber någon i de finare samhällsklasserna ta hand om sitt barn för att ge det en chans till liv.

För Emma rämnade världen! Hon gick hem. Grät. En förlamande känsla spred sig hos henne. Hon skrev. Skrev om hela berättelsen, i en blogg, på en sida på internet som några av hennes vänner brukar läsa. Hon skrev och önskade sig pengar till Maria i födelsdagspresent.

Efter två dagar hade över 3000 personer läst den, många skänkte pengar och erbjöd kläder.

Emma tar kontakt med frälsningsarméns sociala center, dom är några av de få som hjälper EU-migranter, och de har en person som kan och hjälpa till att tolka. Och tillsammans försöker de lösa det mest akuta för Maria.

Flera av de som läste bloggen på nätet erbjöd hjälp och stöd. Både i form av pengar men också med kontakter. Så att Maria kunde få komma till en barnmorska och få reda på att barnet var friskt och att hon kunde få föda på karolinska. Bara så alla vet är det inte en självklar rätt att få använda svensk sjukvård om en inte är svensk medborgare, framför allt om en inte har pengar.

Vad hände med Maria. Jag vet inte. För den här historien utspelar sig nu. Det var nu i veckan som vi var med henne hos barnmorskan.

Hopp – Ja, en predikan ska alltid sluta med Hopp.

Vet inte. Vi har ingen aning om vad som händer med Maria. Vad som kommer att hända med hennes liv. Eller med alla de fattiga och desperata människor vi ser omkring oss. Men det som inger hopp ett hopp om att en bättre värld är möjlig är medmänniskorna. Alla de som velat hjälpa till. Alla de som när de fick en möjlighet, när de såg ett sätt att hjälpa till självklart gör det. Från Emma till dem som läste bloggen, till barnmorskan, frälsningsarmén och många andra.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Det är vad alla de här personerna gjorde och för mig är det hopp!

Idag finns krafter som vill förbjuda tiggeri, och på samma sätt som när Jeremia slängdes i brunnen handlar det bara om dölja en djupt obehaglig sanning.

För Ja, lidande är djupt obehagligt. Och med alla som lider omkring oss kan det kännas övermäktigt. Svårt att veta var vi ska börja. Men vi får inte förlamas inför nöden, för vad är problemet? Att någon svälter i min närhet eller att någon svälter? Kanske kan vi börja med så enkla sätt som att möta blicken.

Se den andre och möta dem som likvärdiga medmänniskor. Att vara medmänniska är att vara människa med någon, inte för, åt eller under.

För när vi ser varandra som systrar och bröder i Kristus då kommer hjälpen också. Inte från en överlägsen till en underlägsen, utan med varandra, där vi som har materiella ting kanske är dem som får den största av gåvor. Att leva guds kärlek

För er som vill läsa om Maria hittar ni Emmas blogg här: http://observice.wordpress.com

Posted in Trefaldighet | Tagged , , , , | 1 Comment